SuNNimE

det är tomt, jag kan inte somna. tårarna rinner och ja vet inte direkt varför? det har snöat idag, jag borde vara glad? jag är inte glad..

jag står i ett vägskäl, jag vet inte vilken väg jag ska ta. en sak är säker, vägen som jag vandrat har nu tagit slut! det är dax att växa som människa, det är dax att lära sig något nytt. vi lever bara en gång, så att stanna och se allt som vi redan sett allt för många år är inte vad mitt liv vill! tyvärr kommer jag få vandra den nya vägen ensam är jag rädd för!
Det börjar bli dax.... vad vill du är frågan? jag vill inte veta svaret men ja tror ja redan vet!

jag har ställt mig på bostadskö i uppsala, nu ska ja bara söka lite jobb och lägenheter som ser lockande ut. ja längtar bort! till en stad som har allt. jag kan inte stanna här nå mer, min själ skriker efter att få komma bort!
som jag ser det så finns det inget kvar här nå mer. dom som betyder något kommer jag sakna, men dom närmaste har valet att följa med. tar dom inte den är det deras val! jag kan inte längre stå still och följa med på min egen bekostnad, nu tänker jag själv göra valen och se till så jag trivs...

jag kan inte köra skoter där, och jag kommer sakna snön. Men det är inte det viktigaste i mitt liv, jag vill vara lycklig varje dag, inte bara på vintern och våren. sommaren är en plåga här likaså hösten! finns ingen shopping här heller, bostadspriserna suger balle och likaså bussförbindelserna.
utbudet av nöjes aktiviteter är ju katastrof, peter aasa borde skämmas för hur värdelösa ställen han har!
att lämna sin kära här hemma gör ont, men som sagt. jag har försökt i flera år att förklara att det här är inte smultronstället.. inte mitt! att jobba med det man gör och inte trivas ett helt liv är faktist åt helvete. det är inte det jag är född till att göra, isåfall kan ja lika gärna hoppa från focus redan nu..   

jag är less på människor som inte vågar se sig omkring, som tycker att "kroknäsorna" är så värdelösa människor som inte borde få finnas. hur kan man ens tala så om ett folk som är så jävla härliga så det finns inte ord att beskriva! det är rent ut sagt vidrigt att man inte kan ge dom en chans att visa hur dom är! det sårar så mkt att höra de från ens nära också... ja ser rött när ja hör de!!!

nu måste jag sova. ska upp snart! hejdå

"Som en väg utan mål
Och ingen där som förstår
När man har tappat allt
Man någonsin trodde på, mm
Då kan det öppnas upp en dörr
Som du inte såg där förr
Och solen lyser åter vägen där du går
Precis som...

Skratt genom tårar
Och sol genom regn
Som ett hopp som växer
Där på ovisshetens äng
Som ljus när det våras
En bro över hav
När lyckan vänder sen
Den gett sig av

Varje saga har ett slut
Mm, som det varit förut
Åh, så finner alltid den
Som söker vägen ut, mm hm
Men det är inte alltid så lätt
Att finna alla de sätt
Och alla vägar som kan leda rätt


Skratt genom tårar
Och sol genom regn, åh
Som ett hopp som växer
Där på ovisshetens äng
Som ljus när det våras
En bro över hav
När lyckan vänder sen
Den gett sig av"