och så var frågan. . .

varför börjar ja tveka? kanske vore ta en funderare på den saken. finns vissa som kanske smittar av sig? :-(

den här känslan tycker ja inte om, den förföljer mig ständigt och ja vet inte om ja vill ha det så. den verkar inte vela försvinna av sig själv heller. vilket är det stora problemet. antingen får ja vänja mig vid den eller också göra något åt saken. mitt val alltså.

nuu ska ja sova. eller vrida å vända om förra natten upprepar sig. huuuj, den var inte att leka med . joobbig vad ordet. sov  sött. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0